Into the sky

Jul musiken spelas för fult här hemma och jag längtar lite tills man kan börja julpynta :)
Jag hoppas att det blir lite varmare idag så att jag kan fortsätta med att tätta fönstrerna. Det måste vara minst 5+ ute iaf.

Denna julen blir updelad, igen.
Början är hos mina föräldrar och kalle anka och framåt är med Jonas föräldrar. Vet inte vad ni tycker men jag tycker det förstör lite att man måste dela på sig så. Det är så att jag hade kunnat tänkt mig att vara hemma själv med hjärtat och med våran egen julgran och göra lite vad man känner för. Baka kanske?

Sen tycker jag att det ska vara så tillgjort numera.
Vart har den där jul känslan tagit vägen? När man längtade efter att det skulle bli julafton så att man kan umgås, äta lite julmat (och godis) medans man väntar på att tomten ska komma så att man får presenter.
Presenter som man vet att personen den är ifrån verkligen har velat gett den, och inte för att "det är så det ska vara".

Så jag är rättså tacksam över att vi har bestämt i min familj, israelssonarna (hahah), att vi inte ska ge varandra några julklappar i år. Just för att vi inte känner för det. Då blir det inte att man får en massa skräp som man sen  har glömt vem det är i från lagom till nyår.
Den som får julklappar är min syster dotter Evelina vilket vi alla ville ge något till. Det blir mycket roligare när man vill ge något och det är en tank bakom.
Evelinas present är redan in handlad och jag tror hon kommer bli jätte glad över den. Det är ett sånt där ljudligt paket som kommer låta mycket :)

 
Evelina med sin pappa i hjullastaren här hemma. Hon blir alltid så glad över att få åka med i maskinerna.



Vi tog lite kort efter en långrunda ute i skogen. Kayla ville knappt vara med på några kort utan letta efter katten hon vädrade medans skip ville vara klistrad på mig för lite kel. Evelina som var gansa trött tyckte det var spännande med en kamera och tyckte att det var så kul så att hon trillade framåt för att hon skrattade så mycket.



Jonas i badtunnan som vi har byggt efter att den andra brunnit lite. Denna gången gjorde vi den högre och en massa specialare kommer vara med. Mamma och pappa kommer inom när de är på väg till mormors grav för att sätta ut ljus på Halloween.


Sissi har blivit stor men hon kommer aldrig bli lika stor som Sigge-tjock. Skip och Sissi leker gärna tillsammans medans Sigge kan titta på. Sissi tycker även att det är kul att reta upp Sigge så att han rör på sig. Vilket man alltid blir förvånad över att han kan göra det med en sådan hastighet trotts storleken. Sissi blir också förvånad när hon får detta vidundre över sig och börjar tjuta istället för att leka med honom.
Man kan ha så roligt med djur :)


Nu är det nästan ett år sen jag började på YrkesAkademin... Här övar vi lastsäkring i släppet, en av många gånger. Kortet visar igentligen hur rymligt släppet är. Eller ska jag säga vagnen som det igentligen heter?


Hjärtat och jag på våran försa mc-utflyckt helgen efter att jag fylt 21 år (maj).
Precis början på hallands vackraste väg, som den är utnämnd till. Den var verligen vacker och det blev en del stopp. Här var det ett par tyskar som frågade om vi ville att de skulle ta kort. Så snällt av dom :)

Vi har även varit på Segerstads julmarknad där jag passade på att använda agillity hindrerna.
Det märktes att det var ett tag sen jag och skip körde ett race. Vilket fick mig att fundera hur det kommer sig att man bara har stannat upp med det mesta med hundtränandet. Vist blir det lite tränning ibland men inte så seriöst och ofta som det borde vara.
Jag vet inte om det har med att göra att man blev bortskämd med att ha allt så nära med träningsplan, störningar och redskap. Eller så kanske det är så att det blev för mycket så man har tröttnat på det.
Jag vet en del gamla elever som är lika dana som mig med träningen, men en del går vidare och läser mer kurser eller fortsätter att tävla.
Så frågan är nog om man är lat och bekväm av sig, eller att man igentligen inte var tillräckligt intresserad av hundar för att hålla intresset vid liv efter studenten för det lilla intresse som fanns blev kvävd av alla studier och träningar med hund. Det blev lite långdraget där men men.

Jag tänkte även på att det som fanns där på segerstad kommer inte komma tillbaka.
Även om det luktade lika dant och lärarna var kvar så var stämningen borta och den formen av gemenskap som fanns där. Det är inte så konstigt igentligen men jag tycker bara det är synd att det som byggts upp på tre år inte finns kvar längre. Folk förändras och går vidare i sina liv, vilket man ska gör. Men ändå så kan jag inte hjälpa med att fundera vart det där speciella tog vägen?

Nu ska jag ut och gå en långrunda innan det blir fönstertättning. Sen ska jag nog till gymet och köra lite work out innan det blir simning :) härligt :)

Over and out