Into the sky

Det är underligt att det förflutna aldrig kan lämnas åt det förflutna.
Detsto mer jag tänker, grunar och funderar desto djupare bakåt i tiden går det. Och alla dessa frågetecken! 
När kan man se nuet och inte det förgågna i varje handling, tanke och ord?

Tankens krafft är märklig och mäktig.

"Många ger sina beskymer simlektioner istället för att låta dem drunkna."

Även om det finns många frågetecken så vet jag att visa ska aldrig besvaras. Kanske är det bäst. Då slipper jag iaf få mer att grunna på-

Over and out