Into the sky

I onsdes var jag i Kristianstad för att göra delprov två till ansökan till polishögskolan. Snacka om att jag var nervös! Kanske för att jag inte hade sprungit på ett tag och att jag har varit förskyld eller av den anledningen att det var en avgörande dag om min framtid...

Iaf så börjades det med lite peptalk i gympahallen för att sen gå ut till löparbanan med en grön väst på. Det stog "polisrekryteringen" på ryggen och sen varsit nummer. Själva trycket gjorde nog oss alla lite nervösa när vi fattade alvaret i det hela.
Mer peptalk som avslutades med en fråga:
"Vad händer efter andra varvet?"
Vi satt tysta för engångskull Tills han svarade: DET GÖR ONT SOM FAN!!!
Skratt och mer energi, nervositet, ont i magen...
Vi körde lite uppvärmning som börjades med ett varv runt banan.
Jag startade i heet 1 tillsammans med en massa andra tjejer och en kille.
Fem varv (2km) på 10 minuter och 15 sekunder "okej, det klarar du.
 För ett år sen sprang du 3 km på 11 minuter. Det här fixar vi.


Vi startade och en tjej for iväg som ett skott. Vad har hon druckigt?
Det gick bra, jag låg trea och höll bra marginal till tiden mellan varja varv.

Första varvet avklarat.
Magen ville inte ge med sig. Nervositeten borde ha släppt nu. En hel rad med tjejer flåsandes efter mig. Killen har sprungit förbi mig.

Andra varvet avklarat.
 Herre gud vad e det med min mage?! En tjej springer bredvid mig nu. hon flåsar lika mycket som jag. Mp3 eller liknande hade varit bra. Hon börjar sacka efter. Jag flåsar frågandes vilket varv vi är på. Hon flåsar fram "tredje". Jag kisar lite, förbannar att de har klippt gräset och säger att vi har gjort halva, vi klarar resten. Hon ler och vi flåsar vidare.

Tredjevarvet avklarat.
Högen bakom har hunnit ikapp, eller är det jag som har sakat efter? De flåsas enormt bakom mig, en på var sida. Mp3 var är du? Nu är det inte långt kvar. Magen gör revolt. Kommer jag spy? Näh, snälla jag har aldrig spytt och kommer inte göra det nu i heller. Poliskontrollanten på halva sträckan närmar sig och även floken av tjejer bakom. Jag låter två tjejer springa för bi, hör inte vad polisen sa för tid. Tänker frenetiskt i huvudet efter någon form av ljudframkamlighet. Jag fick för mig att jag hade sakat efter, skulle jag klara det? Vad ska jonas säga? Herregud jag gör det för MIN skull.  En till tjej rundar mig. Hon jag sprang bredvid innan ligger strax framför mig. Nu flåsar jag henne i örat.
Fan min mage l´vill inte ge sig! Nu kommer det kramper också.. Fattades bara det. Jag blir tvungen att hålla för min mage - sjukvårdaren ser det. Fan!

Fjärde avklarat och jag börjar känna lukten av målet
Jag konsentrerar mig inte riktigt och hör inte vad polisen vid målet säger för tid. Magen gör nu så on så att jag kan spy. Kommer på att om jag går lite så kan jag fortsätta springa sen, kanske snabbare till och med. Jag går snabbt och så fort andan har hämtat sig så börjar jag igen. Hon jag sprang bredvid ligger 50 meter framför. Herre gud jag kan ju inte ge upp nu. Mer flås i nacken. Jag ser kontrollpolisen och ökar lite på takten. 
9.52 säger han. 200 meter på minder en 20 sekunder? Ja för fan!
Jag ökar takten lite och magen känns som att den vill vända sig. I helvete heller - jag kan spy när jag passerat mål! Personerna på lektaren börjar heja igen, varje gång innan mål hejar de på en. Stört sköna.
Jag vill öka takten men mina ben bär mig inte.  Tjejen jag sprang bredvid innan passerar mål och jag inser att hon klarade tiden. ÖKA!  Mina ben lyder lite och jag springer in i mål med poloisens stämma säga "10.23". Jag läger mig på gräset bredvid de andra och fler tjejer dimper ner bredvid mig. 10.23 få se nu..hm..8 sekunder från godkänd gränsen...

Jag ligger där i det nyklippta gräset och hämtar andan med tjejer flåsandes och arga bredvid mig när insikten kommer till mig. Jag klarade det inte. En liten panik spred sig över mig: vad ska jag hitta på nu?
Sen ler jag stort och säger högt till de arga tjejerna bredvid mig: Jaha då är det bara att söka en gång till så ses vi här om några månader.
De blev tysta och och gappade lite (får inte glömma att andas ju) sen säger en tjej jag var 40 s från godkänd. Då säger en annan tjej jag var 15 s ifrån! Jag skrattar och säger jag var 8 s ifrån och flinar. Åter igen gappar de sen var självömkan över.

Jag ligger kvar i gräset och min mage börjar lugna sig. Jag bestämde mig för att fortsätta med de andra testern fasten jag viste att jag inte kunde gå vidare till nästa delprov. Antingen åker man hem och slickar sina sår eller så skärper man sig och tar tillfället iakt. Jag stannade.




Då blev det dax för dockan.
Först visade en polis lyftteckniken på den 77 kg tunga dockan som skulle släppas med fötterna i golvet 15 meter. Vi fick para ihopp oss två och två så vi fick tästa teckniken innan vi gjorde provet. Och hej hopp så stog det en kille på 80-90 kg bredvid mig. Jaha hej på dig jag väger så där under 60...
När instruktören fick syn på min "partner" blev han lite orolig och sa: Nu fick du en stor en där.. Du kan ju försöka så får vi se hur det går.
Jag som tyckte det hela var komiskt hädde upp mina armar som pippi-långstrump, spännde mina bländande muskler och blinckade till polisen. Och jag kan svära på att jag såg en road blick och ett leende när han var på väg att vända sig om.
Jag försökte verkligen men tjokisen gick inte att lyffta!
Polisen kom och sa till en tjej att läga sig ner så jag fick pröva på henne. Ungefär samma vikt som mig och det gick galant. Så blev det tjockisens tur att testa på mig. (Han får bli kallad det för att jag inte klarade av att lyfta honom, han var inte tjock) Han då tog i för kung och foster land så jag flög upp och stog raklång med fötterna mot marken. tanken var att fötterna skulle släppa i marken så slängde ut dom snabbt och smidigt ;)

Då blev det dax för själv testet som utfördes i nummerordning. På andra sidan hade de satt igång med Harres testet och jag såg med fasa hur de hoppade som antiloper över hindrerna på en höjd av 84 cm. I och med att jag hade ett högt nr i min grupp fick jag vänta ett tag innan det blev min tur. Benen skakade lite. Nervös igen. Och ändå spelar det ingen roll om jag inte klarade det i och med att jag redan var ute ur leken. 

 Jag satte mig halvt ner och satte dockan upp på rumpan. Mycket smidigare än tjockisen.
Tog tag om handlederna under armhålorna, flyttade fram fötterna och reste rumpan upp lite.
"Ner med rumpan"
Paff, ja det blev jag. Men så andades jag in och tog kraft med benen. Stopp! Tog hjälp av ryggen och så hade jag dockan vid bröstet. så var det bara promenade på 15 meter och runt en kona sen klart. Vad händer inte då om inte att dockan som är gjord av gummi och en massa handsvett börjar glida ur min högra hand! Panik. Säger till Ledaren bredvid mig vad som sker och han säger att jag snart är framme. Öka takten, håll hårdare - snart klar.
Gruppen bakom märker att jag har problem och den personliga hejarklacken börjar igen. Super :)



När jag rundar konen håller jag bara om fingrarna med min högra hand. Ner med dockan och jag pustar ut. Kontolanten antecknar i pärmen till min förvåning och ger mig beröm. Jag går till några tjejer och får reda på att en tjej inte hade klarat av dockan. Fan vad snoppet.
Ha klarat löpningen och faller på på dockan som de flesta klara till skilnad från löpningen.

Harres testet stog framför mig med sina jätte hinder
Mitt skräck moment låg framför mig med en tids press på 16 sekunder. Efter en uppvärmning fick vi köra en prov omgång innan det var dax. Som tur var så fick man två chanser på sig när provet kördes igång så det lugnade en del.




Jag förvarnade poliskontrolanten att jag var lite skeptisk mot att hoppa den höjden och tänkte i mitt stilla sinne att jag skulle fastna med foten, ramla som en fura och skada handleden. Så när det var min tur tog jag det lite lungt men var ändå förvånad över hur bra det gick. Jag var sist ut av tjejerna och blev nervös när jag skulle göra mitt prov. testet är att man börjar med en kullerbytta springer fram oc rundar en pinne åt vänster, hoppar över hindret, under, rundar pinnen åt vänster, hoppar över, under, rundar pinnen, hoppar över och sen under för att sen runda pinnen igen och springa tillbaka till mattan igen. 15s för killar och 16 för tjejer.
Jag klarade det.



Det som känns så dumt är att jag klarade de andra testerna och hade jag inte stannat utan förtsatt sprungit hade jag nog klarat löpningen med. Och då hade jag gått vidar och sökt att få göra det sista provet.
Men va fan, från 9 000 sökandes plockade de ut 2 000 till de fysiska proven och jag var en av dem trots min unga ålder. Plus så skrev de komentarer på mig som kommer synnas nästa gång om jag väljer att söka igen. Och det är klart att jag ska göra.

Jag kom inte vidare denna gången, men jag kan iallafall säga att jag försöker fullfölja en av mina drömmar.
Och handen på hjärtat - hur många är det igentligen som försöker det?

Over And Out